Har nog aldrig längtat hem så mycket som den här veckan (skulle vara när jag var au-pair då...), och äntligen är jag här i min kära lilla lya.
Vi lämnade Sälen vid 17-tiden, tack å hej - ska aldrig mer åka dit. Uffe körde hela vägen hem och det tackar jag för!
Arbetsdagen flöt på utan större konstigheter - det enda jag har att anmärka på är en del mycket lustiga föräldrar. En del ungar ville tävla flera gånger, och det fick de göra hur många gånger som helst men om det var flera barn på plats så fick de tävla en gång och sen ställa sig i kö igen. Det verkade inte en del föräldrar fatta, helt jävla sjukt. En morsa var där med sin flock ungar (typ 4-5 st, det var ungar överallt) säkert 5 gånger och stod bredvid och berättade hur de skulle göra: kasta högre, lägre, sikta bättre (det var bollar man skulle kasta i hål och samla poäng), prova igen (trots att fler barn väntade). Jävla kärring.
Det var förresten inte det enda jag hade att anmärka på, här kommer det andra: Hur fasen kunde jag tacka ja till det här? Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag på mig själv. Men nu är det avklarat och jag har åtminstone lärt mig en läxa: Aldrig mer.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar