Var på anställningsintervju igår, internt.
Två tanter började med att fråga om min bakgrund och efter en stund sitter vi och snackar tjocklek på gravlaxskivor. Jo det är sant! Jag jobbar alltså på ett pensionsbolag, därför är detta lite konstigt.
Lite senare frågar de mig om jag känner den här chefen som nu ska ha en ny assistent. Jag svarar "Nej" för jag har aldrig träffat honom personligen. Då ser de mycket förvånade ut och undrar varför jag då har sökt denna tjänst?
Jag svarar att det inte är honom som person jag söker mig till utan den befattning han har.
De kontrar med att det är mycket viktigt att man gillar honom om man ska ha det här jobbet.
Är inte detta lite konstigt?
Om ett par veckor får jag veta om jag går vidare eller inte. Jag räknar inte med det.
Vet inte om jag är så sugen längre heller.
1 kommentar:
Näe, inte skulle jag heller vara någon större spekulant på det jobbet. Fast på mitt nuvarande jobb frågade snubben som intervjuade mig vilken favoritfärg var..? Och jag jobbar ju inte som målare eller konstnär där detta möjligen skulle kunna vara relevant. Men jobbet visade sig vara trevligt ändå. Men jisses om jag stör mig på jobb som ges till den som känner rätt person istället för den med rätt kompetens...
Och tvinga ner H till tvättstugan!
Skicka en kommentar