Nära-döden-upplevelse X 2

Den första:
Tänkte ju att jag skulle testa den nya frisören som har öppnat vid mitt jobb.
Anar oråd direkt när hon frågar vilken färg jag vill ha. Jag brukar föredra när frisören själv säger åt mig vilken färg det kommer att bli den här gången. Gör mitt bästa för att förklara, men vi förstår inte riktigt varandra. Tilläggas bör kanske att tjejen inte är svensk, så lite språkproblem råder om vi säger så.
Hon hämtar färgkartan. Illa. Men jag hittar en färg som ser OK ut och hon sätter igång.

Jag hör mig själv fråga vilket land alla kommer ifrån, det är en massa folk därinne som pratar ett språk jag inte förstår. Hon kommer från Irak. Nästa kallpratsfråga jag hör mig själv ställa är vilket språk man pratar i Irak. Man pratar arabiska och kurdiska tydligen. Jag skäms över mig själv för att jag ställer så konstiga frågor och blir alldeles förlägen och knallröd i ansiktet och om öronen, ja hela huvudet typ.

Foliegrejerna har hon koll på och jag börjar känna mig lugn igen. Dock fortfarande knallröd i ansiktet och om öronen.

När det sedan är dags att skölja ur upptäcker jag att den där schamponeringsstolen är byggd för pygméer och jag får sitta väldigt långt fram för att liksom komma ner med nacken i den där grejen. Det gör ont i nacke, rygg och huvud.

Väl på plats och med halva håret sköljt upptäcker hon att vi nog ska vänta lite till med att ta ur de sista och jag får sitta kvar sådär. Ont i nacke, huvud, rygg och nu även rumpa som jag får spänna för att hålla mig kvar på stolskanten.

Sen är det dags för klippning.
Jag tycker hon klipper väldigt länge och mycket på högra sidan. Hon fönar. Jag tänker att så brukar andra frisörer också göra och sen klippa igenom håret torrt. Men efter en stund inser jag att this is it, jag är klar.
Jag har då mittbena och längre hår på vänster sida. Jag frågar lite försiktigt om det inte är lite längre där...? Hon testar, jo lite kanske. Hon klipper lite till.

Sen är jag klar. Jag har mittbena, det har jag inte haft sedan årskurs sju - därefter har jag haft benan på vänster sida. När man försöker ha den nån annanstans så gör håret ALLT för att flytta tillbaka sig igen. Redan när jag betalar är håret på väg över till rätt sida igen. Och jag är fortfarande röd.

Jag går ut på gatan och skrattar så jag gråter. Jag skrattar så jag viker mig dubbel och hoppas för allt i världen att ingen ser mig, för jag måste se full ut med håret åt alla håll och knallröd i ansiktet. Jag får skrattattacker hela vägen hem till Solna och hoppas att folk bara tycker det är lite roligt, hoppas de inte tror att jag är en galning och är rädda för mig.

Väl hemma tar kusin och jag tre varv runt sjön. Ett varv löpning, ett varv intervaller och ett varv snabb promenad. Det var nära-döden-två.

Godnatt, imorrn åker jag till Göteborg!