Snabb resumé:
Jag skaffar tatuering när jag är 18.
När jag är 30 vill jag ta bort den.
Plastikkirurgen med lasermaskinerna säger att det ska ta 10-12 behandlingar à 800 kronor och med 6 veckor mellan varje gång.
25 behandlingar och 20 000 kronor senare slutar han ta betalt för att han typ skäms.
Jag blir så glad att jag börjar lipa och därefter har jag gått på ett gäng gratisbehandlingar men tatueringen sitter kvar, även om den är väldigt blek numera.
Idag, nu för en stund sedan, var jag där igen. Gubben säger att hans kollega är sur för de här gratisbehandlingarna och att han därför vill börja ta betalt igen.
Han vill ha 500 spänn per behandling i fortsättningen.
Jag blev arg och ledsen, och som vanligt när jag blir det så agerar jag samlat och sakligt. Förklarar att jag inte har någon större lust att betala mer eftersom han i början sa att den skulle vara borta ett år senare, och att jag inte ens hade börjat med detta om jag hade vetat att den fortfarande skulle sitta kvar efter 3 1/2 år. Inser samtidigt att han inte har någon som helst skyldighet att behandla mig överhuvudtaget och blir rädd att jag måste byta doktor och tvingas betala bra mycket mer än 500 per gång.
Vi kom överens om 100 spänn per gång. Alla glada?
Nej, inte direkt. Jag har ont i magen nu. Tänk om han slänger ut mig?
Hejdå PT:n isåfall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar