Ibland känner jag mig extra smart

Inte bara när jag dricker en stor latte utan att blinka.

Utan också när jag står och väntar på min kollega som är så snäll och skjutsar mig till jobbet. När det kommer en blå BMW kliver jag ut i gatan och ler glatt typ "jag är verkligen jätteglad att jag får åka med dig nu när det är 14 grader kallt och jag har 6 minuters promenad till t-banan". Självklart var det inte kollegans bil, och det förstår jag när bilen åkt förbi trots att jag nästan klivit ut framför den och leendet gått över till "vad fan håller du på med?". Undrar vad han i bilen tänkte? "Fnask? I Råsunda?" kanske.

Och även när jag står i köket halva natten och lagar gulaschsoppa till lunchlådor när jag dagen efter jobbar halvdag och har all tid i världen till diverse husmorssysslor. Och halvdag betyder ju dessutom att vi inte tar lunch här. Inte så pass att man orkar gå ner i lunchrummet och stå i kö till micron i alla fall. En sallad här vid skrivbordet blir det istället. Jag har med mig bladspenat, en tomat, en klick hummus, tre oliver och tre supertunna skivor halloumi. From fat to fit var det ju.