Ska man eller ska man inte?
Två av mina tjejkompisar har tagit ett beslut som innebär ett stort steg i livet om ett år ungefär, och de har redan börjat förbereda sig.
Nu tjatas det på mig om att göra samma sak. Visst vill man vara med, eller? När man ska göra en så stor grej för första gången så kan det vara skönt att vara flera tillsammans. Så att man kan diskutera kroppsliga förändringar, vad man ska äta och inte äta, vilka prylar man ska köpa, gissa hur många timmar det kommer att ta och hur ont det kommer att göra och hur otroligt lycklig man kommer att vara efteråt och hur lång tid det tar för kroppen att återhämta sig osv...
Pojkvännerna är minst lika exalterade och har lovat att vara så delaktiga som det går och hjälpa till med allt det praktiska. De är också helt införstådda med att deras flickvänner kommer att förändras både fysiskt och psykiskt, och att humöret kommer att gå upp och ner under många månader.
Man kanske ska passa på innan man blir för gammal eller för bekväm...men tänk om det inte går? Tänk om man kämpar och kämpar men till slut får ge upp, då kommer man ju att bli förkrossad.
Man kanske inte ska fundera så mycket utan helt enkelt bara ta steget?
En del som redan tagit steget säger "Ett räcker, aldrig mer" medan andra hävdar att det är underbart och lovar att det ska göras om.
Det handlar om att åka Vasaloppet.
Det riktiga alltså, det som går på TV. Inget fjantlopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar