Tack för alla fina kommentarer. Jag tog dock bort det förra inlägget för jag orkar inte ha det kvar.
Lycka och förväntan byttes under söndagen ut mot smärta, blod, många timmar på akuten och nattsvart förtvivlan.
Två läkare konstaterade att fostrets hjärta inte slog och på måndag morgon fick jag medicin för att hjälpa kroppen att stöta bort det. Imorgon kommer jag att vara inlagd för att göra klart det hela.
Missfall i vecka 13, vem hade kunnat ana det?
Just nu har jag ingen lust att göra någonting alls och kommer att ta en paus, från det mesta.
Livet är en bitch.
Ha det bra så länge. Kram på er.
21 kommentarer:
Världens största och varmaste kram. Saknar ord.
Fy fan , lider med dig/er... been ther done that!
Kramar i massor
/Kicki
Men stackare... har inga ord. Skickar en bamsekram.
Åh, så tråkigt!!! :(
Men fy så tråkigt. Kram från mig & Majken
Men åh..! Så himla sorgligt och hemskt, jag är så ledsen för er skull... Massa kramar!!
Sötaste varmaste kusin!
Jag vet precis hur du känner (har själv varit i samma situation). Du du ska veta att det går över, man behöver tid att smälta det hemska inträffade som man inte vill acceptera. Det går en liten tid, sedan fortsätter ni på samma resa igen med större framgång. Livet är hårt men samtidigt ger det ändå en styrka på något sätt. Varmaste kramar till er båda.
/Kusin K
Jag finner inga ord. All tröst och många kramar till er båda. <3<3<3
Kom till Munken och vila en vecka.
Din bäasta moster och morbror
"Känn att du har ett stöd här i mig.
Och du ska veta
- jag tänker på dig!"
Massor med kramar till er båda!
Men käre värld...
Jag sms-ar dig.
Men Klankis..!
Vad ska jag säga? Jag finner inte ord.. är verkligen ledsen för er skull.
♥♥♥ Kram ♥♥♥
Många kramar
*kramar hårt och länge*
Kramar och tankar :-(
Också varit med om precis det där för en hel evighet sedan. Det var hemskt och vidrigt då, men så här efteråt inte det värsta jag varit med om. Tyvärr.
Får säga som läkaren sa till oss, fast jag tyckte han var en idiot just då: åtminstone vet ni nu att ni kan få barn.
Stora kramar. Tänker på er.
Varit där.....lider med dig. KRAM!
Å så ledsamt! Många, många kramar!
Anna uttrycker det bra. Hoppas ni får stöd och all hjälp ni kan få och vill ha, att ta er igenom det.
Många kramar!
Jag hittade hit av en händelse och läste ikapp lite... jag är enormt ledsen för din skulleå jag vet faktiskt PRECIS hur du känner. Hade mitt missfall i vecka 16, när man tom blivit lite rund om magen. Marken öppnade sej, allt blev med ens svart. Konstigt nog så kommer man över även detta, men det tar tid och man måste nog låta det ta tid också. Man får på nåt sätt trösta sej med att det nog var not fel och att barnet förmodligen inte blivit friskt. Men det är så svårt! Ta hand om dej och våga vara ledsen. Stor kram!
Skicka en kommentar