tisdag 31 juli 2012

Det som inte blev något

Tack för alla fina kommentarer. Jag tog dock bort det förra inlägget för jag orkar inte ha det kvar.

Lycka och förväntan byttes under söndagen ut mot smärta, blod, många timmar på akuten och nattsvart förtvivlan.

Två läkare konstaterade att fostrets hjärta inte slog och på måndag morgon fick jag medicin för att hjälpa kroppen att stöta bort det. Imorgon kommer jag att vara inlagd för att göra klart det hela.

Missfall i vecka 13, vem hade kunnat ana det?

Just nu har jag ingen lust att göra någonting alls och kommer att ta en paus, från det mesta.

Livet är en bitch.

Ha det bra så länge. Kram på er.





21 kommentarer:

Kia sa...

Världens största och varmaste kram. Saknar ord.

Anonym sa...

Fy fan , lider med dig/er... been ther done that!
Kramar i massor
/Kicki

Fru H sa...

Men stackare... har inga ord. Skickar en bamsekram.

Jaana Oh sa...

Åh, så tråkigt!!! :(

Helene sa...

Men fy så tråkigt. Kram från mig & Majken

Annika sa...

Men åh..! Så himla sorgligt och hemskt, jag är så ledsen för er skull... Massa kramar!!

Anonym sa...

Sötaste varmaste kusin!

Jag vet precis hur du känner (har själv varit i samma situation). Du du ska veta att det går över, man behöver tid att smälta det hemska inträffade som man inte vill acceptera. Det går en liten tid, sedan fortsätter ni på samma resa igen med större framgång. Livet är hårt men samtidigt ger det ändå en styrka på något sätt. Varmaste kramar till er båda.
/Kusin K

Bondens fru sa...

Jag finner inga ord. All tröst och många kramar till er båda. <3<3<3

Anonym sa...

Kom till Munken och vila en vecka.
Din bäasta moster och morbror

Perane sa...

"Känn att du har ett stöd här i mig.
Och du ska veta
- jag tänker på dig!"

Massor med kramar till er båda!

Sus sa...

Men käre värld...
Jag sms-ar dig.

Fröken Fräken sa...

Men Klankis..!
Vad ska jag säga? Jag finner inte ord.. är verkligen ledsen för er skull.

Maria sa...

♥♥♥ Kram ♥♥♥

Anonym sa...

Många kramar

Ting sa...

*kramar hårt och länge*

The Queen of fucking Everything sa...

Kramar och tankar :-(

Anna sa...

Också varit med om precis det där för en hel evighet sedan. Det var hemskt och vidrigt då, men så här efteråt inte det värsta jag varit med om. Tyvärr.

Får säga som läkaren sa till oss, fast jag tyckte han var en idiot just då: åtminstone vet ni nu att ni kan få barn.

Stora kramar. Tänker på er.

Fru Venus sa...

Varit där.....lider med dig. KRAM!

Gina sa...

Å så ledsamt! Många, många kramar!

Singelmamman sa...

Anna uttrycker det bra. Hoppas ni får stöd och all hjälp ni kan få och vill ha, att ta er igenom det.
Många kramar!

Marlene sa...

Jag hittade hit av en händelse och läste ikapp lite... jag är enormt ledsen för din skulleå jag vet faktiskt PRECIS hur du känner. Hade mitt missfall i vecka 16, när man tom blivit lite rund om magen. Marken öppnade sej, allt blev med ens svart. Konstigt nog så kommer man över även detta, men det tar tid och man måste nog låta det ta tid också. Man får på nåt sätt trösta sej med att det nog var not fel och att barnet förmodligen inte blivit friskt. Men det är så svårt! Ta hand om dej och våga vara ledsen. Stor kram!