lördag 6 februari 2010
Dags för sista låten
Måns: Nu är det Salem, kvällens sista bidrag! (kanske inte helt ordagrant)
Jag: Jaha? Det var inte fler?
H: Näe, vilken tur!
Jag håller med.
Jag: Jaha? Det var inte fler?
H: Näe, vilken tur!
Jag håller med.
fredag 5 februari 2010
Är inte jag rolig?
Det här gjorde jag i april typ. Tänk att de sitter kvar än!
torsdag 4 februari 2010
Mahala Rai Banda
Kusin har lurat med mig på konsert ikväll.
1. Bandet heter Mahala Rai Banda och har tydligen gjort musiken till "Borat". OK!?
2. Konserten är i Uppsala.
3. I morse spårade ett tåg ur nånstans mellan Stockholm och Uppsala.
4. Går det några tåg?
1. Bandet heter Mahala Rai Banda och har tydligen gjort musiken till "Borat". OK!?
2. Konserten är i Uppsala.
3. I morse spårade ett tåg ur nånstans mellan Stockholm och Uppsala.
4. Går det några tåg?
onsdag 3 februari 2010
Man sotar för sina misstag
Idag tog laserbehandlingen knappt en minut och för det betalade jag 800 kronor. Man borde kanske bli laserdoktor?
tisdag 2 februari 2010
måndag 1 februari 2010
Funderingar om framtiden
Ska man eller ska man inte?
Två av mina tjejkompisar har tagit ett beslut som innebär ett stort steg i livet om ett år ungefär, och de har redan börjat förbereda sig.
Nu tjatas det på mig om att göra samma sak. Visst vill man vara med, eller? När man ska göra en så stor grej för första gången så kan det vara skönt att vara flera tillsammans. Så att man kan diskutera kroppsliga förändringar, vad man ska äta och inte äta, vilka prylar man ska köpa, gissa hur många timmar det kommer att ta och hur ont det kommer att göra och hur otroligt lycklig man kommer att vara efteråt och hur lång tid det tar för kroppen att återhämta sig osv...
Pojkvännerna är minst lika exalterade och har lovat att vara så delaktiga som det går och hjälpa till med allt det praktiska. De är också helt införstådda med att deras flickvänner kommer att förändras både fysiskt och psykiskt, och att humöret kommer att gå upp och ner under många månader.
Man kanske ska passa på innan man blir för gammal eller för bekväm...men tänk om det inte går? Tänk om man kämpar och kämpar men till slut får ge upp, då kommer man ju att bli förkrossad.
Man kanske inte ska fundera så mycket utan helt enkelt bara ta steget?
En del som redan tagit steget säger "Ett räcker, aldrig mer" medan andra hävdar att det är underbart och lovar att det ska göras om.
Det handlar om att åka Vasaloppet.
Det riktiga alltså, det som går på TV. Inget fjantlopp.
Två av mina tjejkompisar har tagit ett beslut som innebär ett stort steg i livet om ett år ungefär, och de har redan börjat förbereda sig.
Nu tjatas det på mig om att göra samma sak. Visst vill man vara med, eller? När man ska göra en så stor grej för första gången så kan det vara skönt att vara flera tillsammans. Så att man kan diskutera kroppsliga förändringar, vad man ska äta och inte äta, vilka prylar man ska köpa, gissa hur många timmar det kommer att ta och hur ont det kommer att göra och hur otroligt lycklig man kommer att vara efteråt och hur lång tid det tar för kroppen att återhämta sig osv...
Pojkvännerna är minst lika exalterade och har lovat att vara så delaktiga som det går och hjälpa till med allt det praktiska. De är också helt införstådda med att deras flickvänner kommer att förändras både fysiskt och psykiskt, och att humöret kommer att gå upp och ner under många månader.
Man kanske ska passa på innan man blir för gammal eller för bekväm...men tänk om det inte går? Tänk om man kämpar och kämpar men till slut får ge upp, då kommer man ju att bli förkrossad.
Man kanske inte ska fundera så mycket utan helt enkelt bara ta steget?
En del som redan tagit steget säger "Ett räcker, aldrig mer" medan andra hävdar att det är underbart och lovar att det ska göras om.
Det handlar om att åka Vasaloppet.
Det riktiga alltså, det som går på TV. Inget fjantlopp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)