Tack för alla fina kommentarer. Jag tog dock bort det förra inlägget för jag orkar inte ha det kvar.
Lycka och förväntan byttes under söndagen ut mot smärta, blod, många timmar på akuten och nattsvart förtvivlan.
Två läkare konstaterade att fostrets hjärta inte slog och på måndag morgon fick jag medicin för att hjälpa kroppen att stöta bort det. Imorgon kommer jag att vara inlagd för att göra klart det hela.
Missfall i vecka 13, vem hade kunnat ana det?
Just nu har jag ingen lust att göra någonting alls och kommer att ta en paus, från det mesta.
Livet är en bitch.
Ha det bra så länge. Kram på er.
Världens största och varmaste kram. Saknar ord.
SvaraRaderaFy fan , lider med dig/er... been ther done that!
SvaraRaderaKramar i massor
/Kicki
Men stackare... har inga ord. Skickar en bamsekram.
SvaraRaderaÅh, så tråkigt!!! :(
SvaraRaderaMen fy så tråkigt. Kram från mig & Majken
SvaraRaderaMen åh..! Så himla sorgligt och hemskt, jag är så ledsen för er skull... Massa kramar!!
SvaraRaderaSötaste varmaste kusin!
SvaraRaderaJag vet precis hur du känner (har själv varit i samma situation). Du du ska veta att det går över, man behöver tid att smälta det hemska inträffade som man inte vill acceptera. Det går en liten tid, sedan fortsätter ni på samma resa igen med större framgång. Livet är hårt men samtidigt ger det ändå en styrka på något sätt. Varmaste kramar till er båda.
/Kusin K
Jag finner inga ord. All tröst och många kramar till er båda. <3<3<3
SvaraRaderaKom till Munken och vila en vecka.
SvaraRaderaDin bäasta moster och morbror
"Känn att du har ett stöd här i mig.
SvaraRaderaOch du ska veta
- jag tänker på dig!"
Massor med kramar till er båda!
Men käre värld...
SvaraRaderaJag sms-ar dig.
Men Klankis..!
SvaraRaderaVad ska jag säga? Jag finner inte ord.. är verkligen ledsen för er skull.
♥♥♥ Kram ♥♥♥
SvaraRaderaMånga kramar
SvaraRadera*kramar hårt och länge*
SvaraRaderaKramar och tankar :-(
SvaraRaderaOckså varit med om precis det där för en hel evighet sedan. Det var hemskt och vidrigt då, men så här efteråt inte det värsta jag varit med om. Tyvärr.
SvaraRaderaFår säga som läkaren sa till oss, fast jag tyckte han var en idiot just då: åtminstone vet ni nu att ni kan få barn.
Stora kramar. Tänker på er.
Varit där.....lider med dig. KRAM!
SvaraRaderaÅ så ledsamt! Många, många kramar!
SvaraRaderaAnna uttrycker det bra. Hoppas ni får stöd och all hjälp ni kan få och vill ha, att ta er igenom det.
SvaraRaderaMånga kramar!
Jag hittade hit av en händelse och läste ikapp lite... jag är enormt ledsen för din skulleå jag vet faktiskt PRECIS hur du känner. Hade mitt missfall i vecka 16, när man tom blivit lite rund om magen. Marken öppnade sej, allt blev med ens svart. Konstigt nog så kommer man över även detta, men det tar tid och man måste nog låta det ta tid också. Man får på nåt sätt trösta sej med att det nog var not fel och att barnet förmodligen inte blivit friskt. Men det är så svårt! Ta hand om dej och våga vara ledsen. Stor kram!
SvaraRadera